Socialtjänsten har bland annat till uppgift att stödja personer med sociala problem. Insatser med stöd av socialtjänstlagen (SoL) bygger på frivillighet. Flera insatser som har sin grund i SoL kan bli aktuella för att stödja en person som vill lämna ett kriminellt liv.
Behov och åtgärder
De flesta avhoppare som söker sig till verksamheten har en omfattande problembild bestående av t.ex. avsaknad av boende, försörjning, missbruk, ekonomisk skuldsättning och psykisk ohälsa. Även hjälp med att skapa rutiner i vardagen är vanligt.
Olika typer av samtalsstöd och stöttning är mest vanligt och också den typ av insatser som avhopparna själva lyfter fram som viktigast förutom skyddsinsatser. Därutöver tillkommer insatser som ekonomiskt bistånd, medicinska utredningar, missbruksvård, terapi, sysselsättning, långsiktigt boende, uppbyggnad av sociala nätverk, hjälp med rutiner samt hjälp att bli av med skulder.
Framför allt är det akut boende och flytt till annan ort som blir aktuellt för personer som är hotade. Ungefär hälften av avhopparna som kontaktar en myndighetsdriven avhopparverksamhet placeras på ett akut boende och sju av tio flyttar till en annan ort.
Många avhoppare behöver också nytt boende, sysselsättning och/eller ekonomiskt bistånd. Andra åtgärder som kan bli aktuella är ansökan om skuldsanering, förordnande av god man, skyddade personuppgifter, flytt av bohag, borttagande av gängtatueringar etc.
Socialnämnden kan t ex utse en särskild person (kontaktperson) med uppgift att hjälpa en enskild i personliga angelägenheter (SoL 4 kap § 1). En sådan kontaktperson ska vara ett personligt stöd och kan t.ex. hjälpa till i den förändringsprocess som det innebär att lämna ett kriminellt liv. Kontaktpersonen kan exempelvis hjälpa till med att skaffa bostad och söka arbete eller annan sysselsättning.
Vidare har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt, rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd, SoL 4 kap § 1) och för sin livsföring i övrigt, såsom vård- och behandlingsinsatser för att komma till rätta med eventuellt missbruk.
Checklista inför samtalet
Arbetsplats
- Förbered dig och ha en plan för hur du ska agera i en akut situation. Tänk igenom vart du kan ta vägen och hur du snabbt kan komma undan och larma polisen.
- Var inte ensam med klienten. Samtalet planeras och genomförs med fördel av två medarbetare.
- Informera chefer och berörda kollegor som behöver vetskap om situationen i syfte att skärpa uppmärksamheten samt öka medvetenheten.
- Kunskap/information från polisen om klienten bakgrund, kapacitet, hans/hennes eventuella nätverk samt brottshistorik. Observera att klienten först måste ha lämnat samtycke till informationsinhämtningen.
- Be klienten ta av sig jackan inne i samtalsrummet. Man kan även förvarna om detta under de inledande telefonsamtalen.
- Finns det en säkerhetsansvarig på arbetsplatsen? Namn och telefonnummer till denne?
- Överväg behov av säkerhetsbesiktning.
- Informera kollegor och chefer om situationen. Detta dels för att skärpa uppmärksamheten och förbättra säkerhetsrutiner/skalskydd men också för att öka förståelsen för och möjligheten att kunna stötta den utsatta handläggaren.
Agerande vid incident
- På vilket sätt larmas polis eller räddningstjänst? (överfallslarm, telefoni etc.).
- Planera för en lämplig evakueringsväg från fastighet i händelse av t ex brand. Var finns husets säkraste plats i avvaktan på undsättning i samband med hot? Platsen som väljs bör vara utrustad med telefon, brandsläckare.
Tekniskt skydd
- Överfallslarm/akustiska larm – finns i flera butiker.
- Larmpaket – tillhandahålls hos vaktbolag
- Inkastskydd/specialfilm på fönsterrutor.
- Förstärkta glaspartier på fönster (plastfolie).
Tips och råd inför samtalet med klienten
- Tänk igenom, innan samtalet, vad du vet om klientens situation.
- Lämnar personen fullständiga uppgifter som kan utgöra korrekt underlag för riskanalys?
- Vill personen ha skydd? Vill personen medverka i skyddsåtgärder trots att det kan leda till vissa uppoffringar?
- Är klienten villig att följa uppställda krav?
- Hur motiverad är klienten?
- Vad framkommer i riskanalys?
- Hur mår skyddspersonen psykiskt? Finns missbruksproblem eller kriminalitet?
- Gå igenom vad ett avhopparprogram innebär och vilka krav som kommer ställas på klienten.
- Diskutera möjliga risksituationer och föreslå åtgärder för personen och dennes familj.
- Håll gärna första samtalet med klienten tillsammans med polisen.
- Negativa beslut bör ges i samarbete med en kollega.
- Arbeta lösningsfokuserat med förberedda frågor, exempelvis;
– Hur skulle du vilja leva ditt liv?
– Framtidsplaner?
– Hur villig är du att ändra fokus i ditt liv?
- Är klienten ambivalent? Prata om för- och nackdelar med det förestående (t ex lämna orten och familj och vänner). Hjälp personen att själv få komma fram till den nödvändiga förändringen/agerandet.
- Hur mår personen psykiskt? Fråga och gör även en egen bedömning.
- Hur mår personen fysiskt?
- Socialt skyddsnät – bra och dåliga relationer.
Vanligaste insatserna
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå-rapporten 2016: (Stöd till avhoppare från kriminella grupperingar) var de vanligaste insatserna till avhopparna under 2014 olika former av samtalsstöd, närmare bestämt genom en kontaktperson eller psykolog. Även hjälp med att skapa rutiner i vardagen var vanligt, enligt de insamlade uppgifterna från avhopparverksamheterna. Många avhoppare har även fått praktisk hjälp – exempelvis hjälp att ordna boende, ekonomiskt bistånd och/eller utbildning/arbete.
Avhopparens behov styr
Utifrån avhopparens behov av stöd och skydd, kallas representanter från berörda myndigheter till ett samverkansmöte för att gemensamt hitta lösningar tillsammans med avhopparen. Här informerar även polisen om hotbildsbedömningen.
Berörda myndigheter/parter kan vara t ex: socialtjänst, främst inom, ekonomiskt bistånd, boendeenheten och vuxenenheten, Kriminalvården, Arbetsförmedlingen, övriga vårdkontakter och viktiga resurser i individens eget nätverk. Framgångsfaktorer i arbetet med avhoppare är en väl upparbetad samverkan mellan olika myndigheter.
Beroende på vad avhopparen har för behov, t ex svårt med ensamheten, kan ansvarig socialtjänst arbeta för att etablera stödinsatser.
Samarbete med Frivården och Arbetsförmedlingen
Om avhopparen är aktuell inom Kriminalvården kan avhopparen tillsammans med frivården ta kontakt med kommunen och förbereda för gemensamma utsluss- och inslussåtgärder. Frivården kan vara behjälplig med en lekmannaövervakare avseende kriminalitet och missbruk inom ramen för deras ordinarie verksamhet. Vid vissa fall kan avhopparen fortfarande vara inskriven på Frivården på hemort även efter genomförd flytt.
Arbetsförmedlingen där avhopparen är folkbokförd kan oftast vara behjälpliga i en smidig överlämning till den nya kommunen. Frivården kan också bistå med kontakter till Arbetsförmedlingen.
Ny bostadsort
Var avhopparen flyttar sker utifrån samverkan, individens situation och utgår alltid ifrån hur hotbildsbedömningen ser ut. Boendeformen bedöms utifrån olika faktorer som t ex ålder, förmåga att vara självständig, behovet av fördjupat stöd.
När avhopparen etablerat sig på den nya orten med t ex sysselsättning och mer varaktigt boende finns det i vissa fall möjlighet för den placerande kommunen att därefter göra en flytt till den nya kommunen. Detta om avhopparen är i fortsatt behov av insatser via socialtjänsten.
Krav på avhopparen
Kraven som ställs på avhopparen avser avhållsamhet från kriminalitet och droger. Avhopparen ska också vara tillgänglig för myndigheter som är berörda för att kunna utföra en fortsatt planering.
Polisen genomför regelbundna uppföljningar i belastnings- och misstankeregister avseende samtliga pågående ärenden. Här undersöks om de individer som tagit del av insatser har återfallit i kriminalitet eller missbruk. Vid de fall de förekommer återfall, informerar polisen socialtjänsten som gör en individuell bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas.
Läs mer om Socialtjänstens ansvar och arbete:
Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun