Inget avhopparärende är det andra likt. Men det finns ändå vissa faktorer som man alltid måste tänka på och ta hänsyn till när man arbetar med avhoppare. Dessa kan du läsa mer om här.
Ofta är det bråttom
Avhoppare kommer ofta i kontakt med en avhopparverksamhet under dramatiska förhållanden. Avhopparen kan ha hamnat i onåd, ibland på grund av kriminella uppgörelser, och är inte sällan hotad.
När avhopparen signalerar en vädjan om hjälp och visar en äkta motivation är det viktigt att myndigheterna ställer upp snabbt. Om det är alltför långa handläggningstider riskerar avhopparen att tappa motivation.
Att lämna en kriminell miljö är starkt sammankopplat med motivation. Om motivationen att lämna inte har växt fram hos individen är det sällan fruktbart att tvinga fram en sådan motivation eller förvänta sig framgång. Det är därför nödvändigt att inledningsvis genomföra en bedömning av individens situation, förutsättningar, behov och motivation till förändring.
Medgivande till informationsutbyte
För att kunna prata om individer och dela information mellan myndigheter och aktörer kan individen samtycka till att sekretessen hävs enligt 10 kap 1 § OSL. Samtycke till informationsutbyte används för att ge myndigheter och berörda aktörer en gemensam bild av individen och därmed bättre förutsättningar för respektive verksamhet att genomföra sina insatser.
Samtycket ska vara skriftligt och omfatta samtliga, för den personen, berörda myndigheter. Om en individ samtycker till informationsutbyte men vill utesluta någon myndighet finns inte förutsättningar för arbetsmetoden avhopparverksamhet. De som inte lämnar samtycke bedöms inte vara tillräcklig motiverade för att ta emot stöd och hjälp från myndigheter och inga vidare åtgärder bör vidtas för avhopparen.
Överenskommelse mellan avhopparverksamheten och avhopparen
För att en individ ska kunna ingå i avhopparverksamhet krävs att avhopparen godtar avhopparverksamhetens villkor. Villkoren ska fastställas i en skriftlig överenskommelse mellan avhopparen, socialtjänsten och Polismyndigheten. Villkoren ska undertecknas av avhopparen och avhopparverksamhetens kontaktpersoner. Avhopparens undertecknande av villkoren är en förutsättning för att ingå i avhopparverksamheten.
Krav för att ingå i en avhopparverksamhet
Det ska inte ställas som krav att personen måste berätta om brottsliga handlingar eller ange andra kriminella för att få delta i avhopparverksamheten. Det är dock viktigt att avhopparen beskriver sin delaktighet i brottslighet så att en korrekt riskbedömning kan genomföras.
Avhopparen måste också förbinda sig att inte begå kriminella handlingar och inte missbruka droger m.m. samt godta återkommande drogtester och samtal. Drogtest genom urin- eller blodprov är en vanlig metod för att visa på drogfrihet. Det ska också finnas en dokumenterad hotbild och ett skyddsbehov.
I avhopparärenden, i vilka kommunen oftast är huvudaktör, ställs inte krav på en upprättad polisanmälan. Polisen bistår kommunen i dessa ärenden med:
- Möte och samverkan med socialtjänsten (ev. Kriminalvården och sjukvården)
- Initialt samtal med avhopparen
- Riskbedömning
- Operativa insatser
- Systemslagningar och uppföljning
Behov och åtgärder
De flesta avhoppare som söker sig till verksamheten har en omfattande problembild bestående av t.ex. avsaknad av boende, försörjning, missbruk, ekonomisk skuldsättning och psykisk ohälsa. Även hjälp med att skapa rutiner i vardagen är vanligt (
Stöd till avhoppare från kriminella grupperingar.pdf Rapport 2016:6 Brå).
Olika typer av samtalsstöd och stöttning är mest vanligt och också den typ av insatser som avhopparna själva lyfter fram som viktigast, förutom skyddsinsatser. Därutöver tillkommer insatser som ekonomiskt bistånd, medicinska utredningar, missbruksvård, terapi, sysselsättning, långsiktigt boende, uppbyggnad av sociala nätverk, hjälp med rutiner samt hjälp att bli av med skulder.
Framför allt är det akut boende och flytt till annan ort som blir aktuellt för personer som är hotade. Ungefär hälften av avhopparna som kontaktar en myndighetsdriven avhopparverksamhet placeras på ett akut boende och sju av tio flyttar till en annan ort. Behovet kan uppstå i samma stund som avhopparen vänder sig till polisen, oavsett tid på dygnet. En avhoppare som behöver ett akut skyddat boende på grund av hot om allvarligt våld är att beteckna som ett brottsoffer.
Många avhoppare behöver också nytt boende, sysselsättning och/eller ekonomiskt bistånd. Andra åtgärder som kan bli aktuella är ansökan om skuldsanering, förordnande av god man, skyddade personuppgifter, flytt av bohag, borttagande av gängtatueringar etc.
Uppföljning och utvärdering
För att arbetet med avhoppare ska utvecklas på ett så gynnsamt sätt som möjligt är det viktigt att verksamheten kontinuerligt följs upp och utvärderas. Det är av intresse att ta reda på om personer som tidigare varit kriminellt belastade avhåller sig från att begå brott. Denna del av uppföljningen kan dels komma att avse kontroller i olika system men också kontakter med personer som polisen och andra har hjälpt.
Efterarbete
Polisen genomför regelbundna uppföljningar i belastnings- och misstankeregister avseende samtliga pågående ärenden. Här undersöks om de individer som tagit del av insatser har återfallit i kriminalitet eller illegalt drogbruk, vilket inte är acceptabelt för att vara kvar i avhopparverksamheten. Vid de fall kriminalitet eller drogbruk förekommer, informerar polisen socialtjänstens handläggare som gör en individuell bedömning av vilka åtgärder som ska vidtas.
Avslutning av aktualiserade ärenden
Ett ärende kan avslutas om det visar sig att den enskilde individen återgått i missbruk och/eller kriminalitet. I övriga fall avvecklar handläggaren successivt kontakten när situationen för den enskilda individen har stabiliserats och uppsatta mål med personen har uppnåtts.
Effekter
Brottsförebyggande rådet har en uppfattning om att sex av tio fullföljer avhopparverksamheten (Brå rapport 2016:16, Stöd till avhoppare från kriminella grupperingar, En nationell kartläggning). I drygt 60% av de ärenden som aktualiserats i Konsultationsteamet i Malmö finns ingen ny påföljd. 56% förekommer i varken påföljds- eller misstankeregister (Utvärdering av Konsultationsteamet i Malmö.pdf Claes Andersson, Malmö högskola, Hälsa och Samhälle, Institutionen för Kriminologi).