Vem gör vad – ansvarsområden och lagrum

Lagbok om Sveriges Rikes Lag

I ett avhopparärende är det flera olika myndigheter och organisationer inblandade. Här kan du läsa om vilka som är de vanligaste aktörerna och vilket ansvar de har.

Socialtjänsten

Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen. Om det endast är sociala insatser som krävs, och ingen akut hotbild föreligger, är det främst ett uppdrag för kommunen, Kriminalvården, sjukvården eller andra samhällsaktörer. Socialtjänsten beslutar om insatser som kan vara aktuella i varje enskilt ärende, såsom t. ex. ekonomiskt bistånd, vård vid missbruk, budget och skuldrådgivning och/eller akutboende.

Polisens roll

Enligt polislagen (2 § p.4) är polisen skyldig att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen. Polisen kan därför inte ställa krav på att avhopparen måste vara en bevisperson eller informatör för att ingå i avhopparverksamheten. Det är skyddsbehovet som avgör om individen behöver polisens hjälp. Polisens främsta uppgift inom avhopparverksamheten är därför att bedöma den hotbild som riktas mot enskild individ. 

Polisen har initialt därför ett intensivt arbete med att identifiera risker och hotbild samt vidta akuta skyddsåtgärder. Därefter är polisens uppdrag i avhopparverksamheten marginellt. Polisens roll är även att kontrollera om individen håller den överenskommelse om att avstå från kriminalitet och missbruk. Polisen bidrar med kunskap och erfarenheter av individer som ofta är okänd för de andra aktörerna och kan på så sätt ge en mer rättvisande bild.

Samverkansavtal
Enskilda kommuner kan vara för små för att bekosta och driva egen verksamhet. Avhopparverksamheten väntas inte bli omfattande i de mindre kommunerna varför ett annat arbetssätt och process, än de i storstadsregionerna, är bättre lämpad. En bedömning måste göras lokalt, där polisen och kommunen tillsammans identifierar ett behov av avhopparverksamhet. Det är viktigt med upparbetade rutiner och kontaktvägar. Det bör finnas kunskap hos såväl kommunen som polisen om vart man kan vända sig och vilket stöd man kan få när en kriminell vill hoppa av. Den dag ett avhopparärende dyker upp, ska man direkt veta vart man kan vända sig för att få stöd och hjälp. Verksamheten måste vara flexibel och anpassningsbar till lokala förutsättningar. Här kan du läsa mer om hur kommunen och polisen kan skriva samverkansavtal avseende avhopparverksamhet från kriminella nätverk eller våldsbejakande miljöer.

Vägledning till tecknande av överenskommelse om samverkan mellan kommun och polis gällande arbete med avhoppare från kriminella nätverk

Andra aktörers roller

Andra aktörer än polisen kan bidra med olika typer av samtalsstöd och stöttning, ekonomiskt bistånd, medicinska utredningar, missbruksvård, terapi, sysselsättning, långsiktigt boende, uppbyggnad av sociala nätverk, hjälp med rutiner samt hjälp att bli av med skulder. Vilken aktör som behöver involveras varierar från fall till fall och är beroende av vilket stöd som personen är i behov av.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.